Nynnar på någon gammal tom refräng
Tänk om någonting kunde vara
I närheten av bra
Den gamla känslan bara gror
Ingenting blir längre som man tror
Du sjunker in i apati
När alla går förbi
När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet
Du känner dig helt transparant
Sliten och grå sådär ointressant
Tänk om dom visste hur det var
Att stå där ensam kvar
Denna text beskriver situationen som jag satt i förut.
Nu har jag faktiskt äntligen tagit mig ur den, men inte utan att ha fått kämpa varje dag!
Jag vill inte att folk ska säga "det e synd om henne på ett sätt" men är så fruktansvärt trött på all skit jag fick ta, alla blickar, alla knuffar jag fick. Har kunnat gå igenom allt som hände då. Jag vet vad jag gjorde, tro mig! Men jag var inte värd allt det. Jag är fortfarande människa, fortfarande en som har känslor.
Jag har varit den personen som har satt allas behov före mina och det har jag fått sota satan för.
Jag vet vem jag är, jag vet själv vad jag är värd. Jag kämpar för att sätta mig själv i första hand, men jag kämpar.
Hörs
/U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar