Real

Allt börjar bli så verkligt. Packade väskan idag, nu äre bara smink o mina ansiktsgrejer som ska packas i. Helt sjukt. Räkningar som ska betalas inatt, middag med frugan imorn, middag o vinkväll med tjejerna på fredag, middag med guschi o Ingrid på lördag . Sen e de dags. 06.30 går planet. 

Jag vet inte varför jag blir tårögd, varför jag har en pirrande men samtidigt jobbig känsla i magen. Längtar efter Tove o mitt så kallade nya hem. Saknaden som uppstår när jag lämnar familj o vänner hemma. Känslan att jag inte kommer hem förens om väldigt länge. 

Sitter o lyssnar på musik som peppar mig till tusen, tänker på vad som hänt under året, vilka som dömt ut mig, vilka som stått vid min sida. Det e en omtumlande känsla. Att dom som förr betytt så mycket kan betyda så lite nu, att dom som jag bara sagt hej till är mig fruktansvärt nära hjärtat. 

Nu är det min tur att ta hand om mig själv, att få leva livet, att få rå om mig och ingen annan. 

Malta, here I come.